Back for track...!!

Hej alla vänner!

Det blev ett litet lång sommar uppehåll på bloggfronten, och det beror enbart på att jag har haft så kul denna sommaren, jag har njutit och mått gott och enbart ägnat mig åt trevliga saker.

Jag har även funderat väldigt mycket fram och tillbaka på min blogg framtid, och kommit fram till att detta lilla skötebarn ska vara kvar, men i en helt annan tappning. Jag väljer att avsluta mitt bloggande här på Affärsnytt Norr av olika anledningar och fortsätter på en enskild basis och det känns helt ok för då är man inte lika bunden. Men ni som vill följa mig iallafall är hjärtligt välkomna att följa efter, för adressen kommer vara den samma och jag uppdaterar även via fejjan.

Som sagt så har det hänt väldigt mycket roliga saker i sommar, jag har fått fiska som är väldigt rogivande på alla sätt och vis, att få vistas ute vid en sjö med solen glittrandes i vattnet, så underbart.

Jag har naturligtvis även hunnit med en tripp hem till Västkusten och fått tanka lite hemma kärlek, och det var väldigt trevligt och mysigt, att få rå om Mamma och Pappa, denna gång bildade vi ner och mellanlandade i smultronstället Våmhus, och den platsen har ju en speciell plats i mitt hjärta, många minnen från farmor Elsa och även från mina barndoms somrar, det är otroligt fint i Dalarna.

Vi hann ju med otroligt mycket denna resan eftersom vi bilade ner och hade då en mer rörlighet och vädret var på topp hela tiden så det var mycket relaxande bestående av sol och svalkande havsbad, men naturligtvis hann vi ju även med en del shopping som sig bör och då styrde vi bilen mot Ullared.

Detta är ett litet axplock av vad vi har varit med om i sommar. Sommaren satte ju igång lite sent, så jag tycker att det gick så fort och helt plötsligt så blev det dags för skolstart igen och samtidigt så var även det skönt då man fick börja på att försöka få in rutinerna igen. 

Något som har stört sommar friden lite har ju varit min arbetslöshet, jag började så smått känna lite panik över hur i hela friden man ska lösa den ekvationen, men så en dag ringde telefonen och jag fick en förfrågan om jag fortfarande är intresserad av ett jobb jag visade intresse för, innan det ens var aktuellt för en nystart för detta företag Jordemors Keramik, och naturligtvis så svarade jag JA det är jag, och detta gjorde helt plötsligt höstens nalkande betydligt lättare, och nu har Åse fått ihop ett väldigt glatt gäng som jag är så glad och tacksam över att få tillhöra, och det ska bli så kul att få vara med från början i detta team och se allt växa fram, och sedan är det ju så roligt att det händer lite nya saker här på byn också, att någon vågar satsa. Alla små tråkigheter och besvikelser som varit detta sista året har helt plötsligt vänt till något positivt och i och med detta så har jag börjat omvärdera mycket som hänt efter vägen och funnit både bra och mindre bra saker, men idag lägger jag ingen energi på sådant längre för det är det inte värt. Nu ser jag enbart positivt framåt  med en glädje som jag saknat på länge.

Ha det nu så bra tills vi hörs igen, och jag finns ju kvar på denna adress även om jag inte finns på Affärsnytt längre.

KramKram

Miafia

                                                                                                                                                  

P.S Här är det härliga teamet jag har fått äran att få vara delaktig i. D.S



GLAD SOMMAR

GLAD SOMMAR!

Jag önskar er alla som läser och följer min blogg en riktigt god och glad sommar. Jag kommer göra ett uppehåll över sommaren då jag ska ägna mig åt min familj och annat som får mig att må bra. Som det ser ut idag kommer bloggandet fortsätta, i vilken form ska jag ta mig en funderare över. Men ni som vill följa mig kommer upplysas om detta.

Ha nu en riktigt fin sommar och va rädda om er själva och varandra, för ni alla är värdefulla på erat egna vis.

 Kramkram

Miafia

Migrationsverket är det den största statliga lekplatsen som finns i vårat avlånga land..??

Man kan ju verkligen fundera på hur det står till med både kunskap och medmänskligheten på denna arbetsplats.. Nu ska man inte dra alla över en kam, men något fel är det..

Jag har försökt förstå hur dessa beslutsfattare tänker när de ska sk pröva alla ansökningar som kommer in, har de en mall att gå efter, eller är det dagsformen hos respektive handläggare som råder i allt detta?

För i mitt tycke verkar det vara "djungelns lag" som råder på detta ställe, det finns ju inget rim eller reson emellanåt hur de resonerar...

Vi kan ju ta detta som ett exempel som ni kan läsa om här: http://ltz.se/nyheter/stromsund/1.5974786-dotter-i-thailand-nekas-turistvisum 

Först får de rådet att söka ett arbetsvisum och sedan avslås ansökan pga, att enligt migrationsverket så kommer inte detta företag att kunna betala ut en avtalsenslig lön, beslutat på att företaget ska då tydligen inte ha ett reelt utrymme för att kunna betala dottern en lön. Men mig vetligt så har man väl som företagare rätt att avstå själv att plocka ut en lön, vem har sagt att inte dessa skulle gå ner själva i lön under denna period för att kunna ta hit dottern.. Eller bestämmer även migrationsverket över det också??

Men låt detta nu vara hänt, men så kom jag och tänka på alla dessa bärplockare som strömmar in i detta land, år efter år, som har fått slita arslet av sig, på ren svenska som beviljas arbetsvisum under en tid, där det har stormat rejält under åren som gått.. Dessa företag som tagit in dessa bärplockare har det visat sig INTE har följt våra lagar och regler, och absolut inte följt detta med avtals enlig lön.. Hur i hela friden kan det ha fått pågå år efter år, och migrationsverket har fortsatt bevilja dessa visum utan att blinka.. Kan det ha med att göra att de har blivit mutade måntro??

För ingen av oss glömmer väl skandalen som kom som ett brev på posten och om den kan ni läsa här: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mutharva-pa-migrationsverket-vaxer_8028088.svd

Och för några månader sig fick jag lära mig ett uttryck, som jag aldrig hört förut men som passar väl in på detta som hänt på denna myndighet och uttrycket lät så här: "När det kommer till pengar, blir vi alla horor" och ta mig sjutton om det inte stämmer... För när det kommer till pengar så verkar folk kunna sälja sig väldigt lätt...

Denna myndighet ska väl ändå vara humant, sedan att de har en tuff och jobbig uppgift emellanåt, det kan jag köpa.. men även om man har ett tufft jobb, så kan man väl ändå inte tappa humaniteten efter vägen.. Det ploppar upp alldeles för många fall där de beter sig väldigt märkligt tycker jag, vissa får stanna eller komma hit hur lätt som helst, medans andra ska bli utkastade eller nekade utan någon vett och reson alls...

När jag läste detta så fick jag rysningar.. Nu står säkert inte allt med i denna artikeln, men det står tillräckligt mycket för att jag ska rysa när jag läser hur de tänker och hur de behandlar denna tjej.. Ni får läsa själva och bilda eran egna uppfattning : http://www.metro.se/nyheter/dna-test-racker-inte-for-migrationsverket/EVHmff!nwzN6C4p7biaA/

Googlar man på migrationsverket så får man fram mycket smått och gott att läsa, att de blir utsatta för skadegörelse.. Undra vad det kan bero på.. Migrationverket intar sig en offerroll, och det passar sig väl inte riktigt och ännu en gång figurerade detta verk med feta rubriker när man fick läsa detta:

För en campingstuga för fyra personer med självhushåll betalar Migrationsverket 30.000 kronor i månaden.
Hela campingen, med sina nästan 500 boende vid full beläggning, drar in ungefär tre miljoner kronor per månad, under en tid då stugorna egentligen skulle stå tomma i väntan på de vanliga campinggästerna. Hela den artikeln kan ni läsa här: http://www.svt.se/nyheter/sverige/migrationsverket-betalar-30-000-for-18-kvadrat

Man kanske ska satsa på en campingby, och ingå ett avtal med migrationsverket.. Då behöver man inte jobba många månader för att trygga sitt framtida leverne....

Efter lite forskningar så sitter jag fortfarande oförstående om vad som pågår i denna statliga myndighet.. Man kan ju börja fundera på om de vet det själva.. Men som sagt, man kan ju inte enbart skylla på de som gör jobbet, men vad pysslar ledningen ovanför dessa med.. För de kan väl ändå inte blunda för vad som pågår eller..??

Och som vanligt så är detta mina egna funderingar..

Ha det bara bäst

Kram

Miafia 

Det innersta rummet av mitt hjärta..!!

Visst är det konstigt, att samma debatt återkommer vid samma tidpunkt år efter år men ingenting görs....

Egentligen så är det inte så konstigt, för brister det i de högsta leden så brister det hela vägen, och då kan vi ju ta upp detta med polisbemanningen här i Strömsund. Vad sitter problemet i att glesbygden släpar efter i detta... Är det så lätt att "blunda" för att vi är drabbade av olika saker som andra ställen även om det inte är i samma skala...

Så fort det inträffar något här så blossar samma debatt upp bland befolkning, massmedia etc,etc och alla påtalar samma fråga: Var fanns polisen?

Men är detta polisernas fel som är stationerade här på orten? Är det så enkelt att de inte vill utöva sina kunskaper som de fick med sig i sin utbildning?

Jag skulle faktiskt vilja ge dessa poliser som vi har här en stor eloge, att de väljer att "stanna" kvar här och jobba på orten, för de vete sjutton om jag hade varit polis om jag ställt upp på detta år efter år...

 Jag har fått berättat för mig att alla vill jobba, de vill bekämpa allt som flourerar här, de vill ha bemanning när det behövs, dvs på kvällar, nätter, helger etc, då behovet är som störst... De vill inte bli sittandes bakom ett skrivbord eller vara lediga när behovet är som störst. De vill vara synliga ute i samhället och de vill definitivt INTE åka in till Östersund och jobba under sommar månaderna, och bara det att plocka poliser från en ort där de behövs för att täcka upp semestrar och göra befolkningen inne i Östersund trygga, bevittnar ju om att det är stora problem i ledningen både kunskapsmässigt och i styrka och vilja...För vill man något då kämpar man för det, och får man inte gehör så får man söka hjälp från annat håll och trycka på.. Detta osar inte rent spel...

Jag vet inte om ni hörde den operativa chefen Håkan Modin på radion, när förra debatten blossade upp efter bärsärkagången som var i form av skadegörelse här i Strömsund. Jag gjorde det iallafall, och där har vi en man som ska sitta och styra som inte har en aning om vad han pratar om, skulle jag vilja påstå.. har han någon gång varit och jobbat ute på fältet här i våran stora avlånga kommun? Jag tror inte det, för har han detta och ändå kan sitta och uttala sig på det sätt han gjorde då blir jag mörkrädd på allvar.. Och polischefen som vi har här i Strömsund, vad säger och tycker han om bemanningen här, kämpar han med näbbar och klor för att bemanningen ska vara intakt plus lite till här..?? Jag undrar det jag....

Jag är inte rädd för att sticka ut hakan, men vissa godbitar sparar jag i detta, det är alltid bra att ha ett ess i ärmrocken, för jag har en sann historia jag skulle kunna berätta, som skulle få många att sätta kaffet i vrångstrupen och skaka på sina huvuden...Men detta tänker jag spara till den dagen jag har möjlighet att få träffa Stephen Jerand personligen och får berättat detta öga mot öga, så att jag vet att han lyssnar på vad jag har att berätta, hur saker kan ske som inte får ske....

Men det brister ju även på andra håll i vårat samhälle, och någonstans så har det gått fel, när inte hjälpen finns där, när behovet är som störst när man väljer den "lättaste" vägen och det gör mig både ledsen och frustrerad för den/de som blir drabbade... När ska människor börja lyssna på vad som sägs om hur verkligheten ser ut.. Jag fick berättat för mig igår om en händelse, som fick mig att verkligen börja fundera på om det verkligen sitter "rätt" personer, på de rätta platserna... För hur kan man blunda för en sådan sak, att kasta tillbaka "sakerna" till budbärarna...Det är skrämmande, om det är okunskap eller ren och skär slapphet, det vet inte jag, och jag vet inte om jag vill veta heller, för inget av svaren skulle vara upplyftande eller tilltalande...

Och summan av kardemumman blir i allt detta: Att det finns Chefer som inte vill, men underifrån vill man och sliter ont.. Och så finns det Chefer som vill, men underifrån fungerar det inte som chefen vill... Det kanske är dags att dessa "chefer" byter plats med varandra.. Ett litet "tips" bara..

Jag skulle med glädje tacka JA om ett jobberbjudande hos Janne Josefsson på Uppdrag Granskning skulle dyka upp, för det finns många ställen och personer jag skulle vilja granska rejält i sömmarna och även få chans att ställa de "riktigt" jobbiga frågorna. Men fram tills dess så får jag väl invänta en inbjudan från bla Stephen Jerand....

Ha det bäst och va rädda om er mina trogna läsare!!

Kram

Miafia



 

Auktion, Loppis,Lotterier och en hel del annat smått och gott till ett behjärtansvärt ändamål...!!!

Jag fick en förfrågan för ett visst antal månader sedan om jag skulle kunna tänka mig att vara delaktig i en Auktion som även skulle inneha Loppis och Lotterier. Detta projekt skulle gynna barn med handikapp, alla pengar som kommer in skulle gå oavkortat till att ge dessa barn en rolig upplevelse för en dag eller en helg. Och vem kan motstå en sådan förfrågan, inte jag iallafall.

Sedan har allt rullat på i en väldans fart, och under resan gång så blir man väldigt rörd och varm i hjärtat när man ser hur många som ställer upp. Och det är inte lite utan helt överväldigande, allt ifrån privatpersoner till företagare här på orten. Och vi för absolut inte glömma att även ge en stor eloge till personer och även företagare som inte bor här i Strömsund, utan även de ville ställa upp och sponsra detta ändamål, och det är helt fantstiskt.

Det är inte lätt att dra igång ett projekt där man får luta sig mot människors välvilja, för det är en hård konkurrens ute i vårat avlånga land när det kommer till sponsring. Jag pratade med en vän och gammal kompis om detta, och han berättade att de får tusentals förfrågningar varje säsong ifrån privatpersoner, klubbar, skolklasser som sänder förfrågningar om sponsring till div arrangemang, och det lättaste är att tacka nej överlag, för att kunna göra dessa ansökningar rättvisa, så skulle de behöva ha en person anställd för att kunna sköta alla dessa ansökningar och det går ju inte, men denna person anser själv att till sådana här ändamål då man vet vart pengarna går och vilken glädje det ger, då kunde han inte tacka nej.. Och det är säkert så många som är med och sponsrar tänker, man vet vad man är med och stödjer och man får även vara delaktig hela vägen, och detta är ett av de bästa projekt jag fått förfrågan om att vara med i, och det tackar jag Cathrine och affärsnytt Norr för.

Genom detta så har man ju även fått göra lite nytta här hemma, för det är nog inte bara jag som har en massa bra saker liggandes, ni vet detta välkända begrepp " bra att ha saker" som bara blir liggandes och tar plats, men fyller ingen funktion, så nu åker dessa fina och bra saker iväg för att det kanske finns någon annan som just söker en sådan sak och som vill köpa eller bjuda på detta och på så vis är vi med och stödjer, och bättre kan det ju inte bli, jag får rensat lite hemma och ett helt gäng med barn får göra något jätteroligt.

Så nu mina vänner Ni har väl satt ett stort kryss i almanackan för Lördagen den 8:e Juni för ett besök uppe på skidstugan här i strömsund som har öppet emellan 10 - 19 där ni kommer att kunna fynda hur mycket fina och nyttiga saker som helst. Lotter kommer att börja säljas på plats med en gång och dragningen är, med en gång efter auktionens slut. Auktionen hålls mellan kl 14 - 16. Så ladda plånböckerna och ta med er hela tjocka släkten, för denna Auktion, Loppis och Lotteriet, för detta vill ni inte missa, för man vet aldrig när chansen kommer igen.

Om det är någon som känner att ni vill hoppa på tåget och skänka något till Auktionen eller Loppisen och som inte hunnit med detta ännu finns chansen kvar. Det går att komma upp till skidstugan imorgon Tisdag emellan kl 18 - 20 då det kommer finnas folk på plats för att emottaga gåvorna.
Jag kan lova er, utan att lova för mycket, att ni alla kommer att kunna göra fina fynd och gå väl nöjda hem därifrån.

Väl mött på Lördag!

Kramelikram

Miafia

Nu börjar drevet komma igång...!!

Det är säkert många fler än mig som inväntar drevet inför valet 2014, och hur många lögner ska vi bli serverade denna gång är ju en välförtjänt fråga...

Och så mycket "gnäll" det har varit dessa år som vi haft en borgelig regering så borde ju utslaget bli ett helt annat efter nästa val eller??

Och det jag efterlyser from nu ifrån våra alla politiker det är sanningen som den ser ut idag, inga sandlåde nivåer, utan ren och skär fakta ska levereras fram till oss alla som ska rösta, nu får det vara slut på skitsnacket och lögnerna på ren svenska..

Därför blev jag så rörd när jag läste detta tal, som är skrivet och läst rakt från hjärtat och vet ni, det är sanning vartenda ord läs detta och känn efter och blir ni inte berörda, då vet inte jag.. Och jag vill betona att det spelar ingen roll var politiskt denna tjej står, för vartenda ord är sant.

Läs Sveriges starkaste 1 maj-tal i sin helhet! "Var jag värd det?" av Linda Näsman, 23-årig fritidsledare i Värmdö:

"Hej!

Jag är nog den dyraste talaren idag.
Ni har betalat minst 1,2 miljoner för att jag skulle komma hit. Hit, idag, till... Kyrkstallet.
Då utelämnar jag kostnader för resor,
löner för de socialsekreterare jag träffat,
kostnader för familjeterapeuter jag haft,
vistelsekostnad för att vara inlagd på avgiftning,
försörjningsstöd, urinprov, familjehem, kontaktfamilj,
och den summa pengar jag kostat kommunen jag bodde i innan jag flyttade till Värmdö.
Det blir väl nån miljon till.

Jag flyttade från Högdalen till Värmdö när jag skulle börja sjuan.
Från en stadsdel som har få resurser att hjälpa dom som är utsatta,
en mamma som blev utbränd när jag var 6 år och två bröder i missbruk,
flyttade jag till en vacker skärgårdskommun, som gärna ville satsa på sina ungdomar.

Till en början kände jag mig som ett UFO.
Jag var ett trottoarbarn i skärgården. Ett betongblock i skogen.
Givetvis sökte jag mig till människor som hade liknande upplevelser och referensramar som jag
som också svor som borstbindare,
pratade med lätt brytning,
rökte och drack alkohol så ofta dom kom över sånt.

Mitt självdestruktiva leverne började när jag som 12-åring började skära mig i benen och armarna.
Jag blev full och rökte cannabis första gången när jag var 13 år.
Innan jag hunnit fylla 16 var jag hög hela dan, varje dag, och hade provat amfetamin, kokain och ecstasy.

Jag provade droger och gick på fester med stor entusiasm.
Vad som helst som kunde få mig att glömma bort vem jag var.
Min självdestruktivitet visste inga gränser.
Självskadebeteende, anorexi, bulimi, alkohol, droger, killar.
Och panikångest.
Ångest, ångest, ångest.
Jag var på väg käpprätt åt helvete.

1, 2 miljoner är alltså en uppskattad summa av vad min behandling kostat.
I dag har jag nästan inga ärr kvar, varken på armarna eller i hjärtat.

Jag är evigt tacksam för den hjälp jag fick, och för att jag fick den i precis rätt sekund.

Jag hade veckovis varit på rymmen hemifrån i flera månader.
Just den där sista veckan hade jag varit vaken på amfetamin flera dygn i sträck och jag ville aldrig komma ner.
Jag hade kanske sovit 10 timmar på fem dagar.
Inte ätit något på flera dygn.
Åkt från Värmdö till en främling i Solna för att knarket var slut här men fanns där.
Till slut hittade min pappa mig,
7 kilo lättare, nedrökt och i ett förfärligt allmäntillstånd.
Han hade jobbat på dagarna och på nätterna kört varv efter varv runt Värmdö för att hitta mig.
Ringt varenda bekant till mig som han kände till, och bett deras föräldrar ringa om de såg mig.
Telefonterroriserat socialjouren och min socialsekreterare för att försöka få hjälp att hjälpa sin dotter.

När han hittade mig körde han mig till akutmottagningen på Maria Ungdom.
Där skulle jag avgiftas och förvaras tills man visste vad man skulle göra med mig.
Jag fick välja: familjehem eller behandling.
Jag hade redan varit på familjehem och var det något jag visste med besked var det att jag aldrig tänkte göra om det.
Och sanningen att säga var jag utled på den eviga jakten ett missbruk innebär.
Jag orkade inte knarka längre.
Jag orkade inte fly, inte jaga, inte gömma mig, inte skämmas.
Jag ville ha hjälp.

Jag fick behandling.
Ett år och fyra månader senare kom jag tillbaka till Värmdö.
De första fyra månaderna bodde jag hos pappa, men fick sedan genom en förtur från soc en lägenhet i Gustavsberg.
Man sa till mig att man ville att jag den första tiden skulle få landa, visa att jag ”kunde sköta mig”.
Men efter att jag fått min lägenhet så var jag ju fri.
Det enda jag behövde göra var att sköta skolan hyfsat,
dyka upp på socialkontoret en gång i månaden och lämna in några papper,
och prata med min socialsekreterare i en timme.

Jag tror inte att någon av de vuxna i min närhet förstod hur sjukt hårt jag kämpade under den tiden för att inte i 180 km/h springa rakt in i samma destruktiva beteende jag hade innan jag åkte.
Alla mina vänner förväntade sig att jag skulle vara samma person, och behandlade mig därefter.
Jag tog något återfall, men höll mig i det stora hela ren.
Jag ville ju inte knarka!
Så när mina perioder av ångest kom, slutade jag istället att äta, eller drack lite mer alkohol.

När jag började jobba som Värmdöpolare fick jag ytterligare en morot till ett bra liv.
I det hittade jag en ny gemenskap, ett nytt syfte med mig själv och en stor självkänsla.
Jag blev bekräftad av vuxna och andra ungdomar,
och fick samtidigt göra något sunt för samhället,
och kanske kunde jag göra en liten skillnad för någon annan ungdom som levde i utsatthet.
Det blev viktigare.

Är det inte fantastiskt dumt,
att efter att ha gjort en investering på över 1,2 miljoner kronor,
lämna den vind för våg?

Att gå ifrån en så skyddad miljö som ett behandlingshem på annan ort med vuxna specialister runt omkring sig dygnet runt,
till en egen lägenhet i samma miljö som man en gång påbörjat ett missbruk i,
är ingen lätt uppgift, vill jag lova.
Det krävs oerhört mycket motivation för att lyckas.
Det krävs att man varit frisk nog att orka ta till sig de verktyg man blir erbjuden under en behandling.
Det krävs att det funnits människor där som orkat lyssna,
orkat hjälpa,
orkat älska.

Och det kräver att man VÄGRAR sätta på sig en offerkofta.
Jag tänker inte vara ett offer för omständigheter.
JAG äger och har makten över MITT LIV,
och jag har ALLTID ett VAL.

Men ibland kan man inte,
orkar man inte välja rätt.
Av så många anledningar.

Det är DÅ samhället måste finnas där,
skyddsnätet,
människosynen
och värderingar som pratar om människan,
inte prestationen.

Hade det här inte funnits för mig så hade jag inte stått här.
Och jag hade absolut inte stått här, om det inte vore för min pappa.
Men hur går det för de som inte har en pappa som min?

Som fritidsledare stöter jag på situationer där vi blir tvungna att göra en så kallad orosanmälan till Socialtjänsten.
Vi anmäler.
Skolan anmäler.
Vi anmäler igen.
Och ändå händer det ingenting.

Så på vem ligger ansvaret?
Ansvaret för en människa i utanförskap, om föräldrarna av någon anledning inte har förmåga att hjälpa sitt barn?
Skolan?
Fritidsledarna?

Samhället, kan vi säkert alla enas om.
Men vem är samhället?
Jag är samhället.
Du är samhället.
Vi ALLA – tillsammans – är samhället.

Och om vi står enade kan vi skapa det samhälle vi vill ha.
Där människor är förändringsbara.
Där ingen människa är hopplös,
eller värdelös.
Där vi mäter vår kvalitet utifrån den lägsta nivå samhället visar upp –
inte utifrån genomsnittet av våra inkomster.

Ett samhälle där människor som faller fångas upp,
och ingen måste falla handlöst.

Vi MÅSTE ha det skyddsnätet.
Utan det är vi inget.

Och tack vare det, står jag här, idag.
Stark, stolt och trygg.

Så frågan är: Var det värt era 1,2 miljoner?

Svaret på din fråga Linda Näsman är: Ja varenda krona som satsades på att du skulle bli frisk var värd varenda krona.

Och vet ni att hon har så rätt i allt hon läser upp, som kommer från hennes värld som hon har levt i och kämpat sig upp ur och det går att spara pengar på detta, med rätt tänk och de rätta metoderna, för samhället dvs vi alla måste ju vakna upp ur våra dvalor och inte enbart klaga, utan vi måste hjälpas åt så att det bli rätt, för blir det rätt och alla börjar lyssna och agera så borde det bli mindre kostsamt i längden...

Det finns så många sådana här livshändelser som vi alla måste börja lyssna på, för vilka vet bäst? De som läser sig till saker och håller sig till budgetar, eller de som levt och upplevt allt själv?? Några viktiga frågeställningar att ta hänsyn till...

Sedan har ju säkert många med mig sett denna insändare, och även den är så sann.. Och jag undrar var är vårat samhälle på väg?? Läs och begrunda även detta:



Vad kan man säga om detta?? Är så verkligheten ser ut idag?? Tyvärr så är jag rädd för detta, och vilka rår för det i slutändan... Vi kan inte enbart skylla på politikerna, för det är majoriteten av den svenska befolkningen som röstat fram detta eller hur??

Så helt ärligt var står man inför valet 2014?? Var kommer man lägga sin röst??

Jag vet vilka utgångspunkter som är viktigaste för mig iallafall och de är: Arbetslösheten, Vården,Skolan, Resurser överlag, dvs vilka kommer satsa på mer resurser till skolan för att fånga upp de som behöver hjälp i tid, och som ni förstår även missbruksvården och kriminaliteten som även den har blivit åsidosatt.. Det finns många tunga bitar när det kommer till mitt egna val, vem som kommer få min röst när den dagen har anlänt...

Jag såg partiledar debatten igår, och funderar verkligen på om politikerna är medvetna om hur det verkligen fungerar i det verkliga livet...

Jag tycker att det är jättebra att det ska satsas på att få ut människor i arbete... Men var hamnar jag som är 40+++?? Hittills så känner då jag mig helt utanför och bortglömd måste jag säga.... För det fanns ingen debatt alls om oss som är arbetslösa. För ung är jag ju inte och inte inflyttad heller och tyvärr så räknas det ju inte att jag flyttat från söder till norr...

Så kör hårt nu alla politiker, men för guds skull gör det utan lögner, enbart seriös fakta efterlyses och tar tacksamt emot, och inga påhopp på de andra partierna...

Ha det så bra mina bloggläsare

Kramelikram

Miafia

Är det fel att "våga" sticka ut hakan..!!

Förändringens vindar bör göra sitt intrång i var mans tycke och tänke...

För snart en vecka sedan hade vi en otroligt bra föreläsning här i Strömsund som handlade om dödsdrogerna på nätet, och det blev ett bryskt uppvaknande för många i publiken som kommit för att lyssna denna kväll, för en längre tid har många med mig flaggat för att drogerna ökar, men det har känts som om folk liksom har skakat av sig det hela och resonerat som så, att detta händer i storstäder men inte här... Det ställdes mycket bra frågor till föreläsaren, men det som fick hela salen att tystna, var när en ambulanssjukvårdare, satte ner foten rejält och berättade om hur det ser ut här på helgerna, då var det som om folk hajade till, och började inse ännu mer att detta är verkligheten vi kanske blundat för hittills och som börjar komma ikapp oss, och då måste det till en förändring...

Och så har vi helgens skadegörelser, där poliserna ännu en gång lös med sin frånvaro.. Men vi måste ju vara realistiska i vårat tycke och tänk, och vi kan ju inte "kasta" skit på poliserna som gör sitt jobb här på orten, för det är inte deras fel hur många tjänser det finns eller hur bemanningen är.. Det är faktiskt polischefen inne i Östersund som måste stå till svars för detta.. Och hur kan man som chef, plocka bort bemanning på en ort med både skadegörelser, fortkörningar, drogproblem, rattfyllerier etc,etc listan kan göras hur lång som helst.. Är det verkligen så krasst att det enbart är Östersund som gäller i Jämtland..?? Det är en sjuk utveckling, och hur länge kommer poliserna som jobbar här stanna kvar?? För vem vill jobba i längden när deras arbetsplats börjar bli ett stort skämt som bemanningen ser ut... Och tro mig, det kommer bara bli värre framåt sommaren, för kan ni tänka er, då behövs garanterat poliserna härifrån i Östersund för att täcka upp deras behov när deras poliser går på semester.. Att vårat samhälle krackelerar bryr de sig inte om, så nu är det dags för våra kära folkvalda politiker att ta tag i detta, och sätt ner fötterna så vindarna kan vända här innan det är försent och att det händer saker som man aldrig kan ställa tillrätta igen.. Och till er som drabbades av skadegörelsen, skicka in räkningarna på självrisken och dyl till Östersund, ett litet tips bara.. För det är ju deras val att det inte finns någon bemanning här.. Och hur ställer sig regeringen i denna fråga, med tanke på att de har krävt att folk ska känna sig trygga och utbildat så många poliser...!! Här vill iallafall jag se en kraftig förbättring...

Och när vi ändå är inne på vad regeringen vill så kommer vi till detta, att det skryts så mycket om att folk ska ut i arbeten kosta vad det kosta vill... Men hur tänkte de där egentligen, var finns alla jobb och praktikplatser..!! När man hör folk prata om att de blir uppmanade att söka jobb, visst inga problem, om någon upplyser om var jobben finns någonstans, det är samma med praktikplatser, var finns dom..?? Och personligen så har iallafall jag börjat ge upp.. Det spelar ju ingen roll vad jag eller alla andra arbetslösa vill eller hur?? Det ställs höga krav på de människor som är arbetslösa och det tycker jag är delvis rätt MEN,  kraven måste väl även ställas på dem som ska hjälpa de arbetslösa fram till något jobb, eller?? Ja även detta fenom börjar faktiskt likna ett litet skämt, och det är jag ju inte ensam om att tycka....

Och nu var vi ju där igen, att en del tycker att jag pratar och tycker för mycket, och det vet jag om... MEN jag får saker att hända iallafall, har jag väl bestämt mig för något så genomför jag det... Det finns en hel del därute i samhället som kanske skulle börja öppna sina munnar lite mer och få saker att hända istället för att hitta fel på andra.. Jag självrannsakar mig ofta och det får jag leva med.. Men hur ofta gör Du / Ni det ??

Ha en trevlig vecka mina vänner och va nu rädda om er!!

Kramkram

Miafia